Direktlänk till inlägg 29 januari 2007
Sven-Gunnar tycker om att vara frikostig och han har märkt att han sover mycket bättre om nätterna de dagar han varit generös. Han har troligtvis ärvt det där draget av sin far som var handelsresande och ofta tog med sig presenter hem till Sven-Gunnar när han var liten. Inga fyra grejer, småsaker mest, men i alla fall. Nu är han död och Sven-Gunnar funderar inte så mycket på det; livet har sin gilla gång, man föds och man dör och sedan är det inget mer med det.
Sven-Gunnar funderar på vad han ska köpa till sin dotter som fyller tolv år dagen före julafton och har hästar på hjärnan. Sven-Gunnar har aldrig begripit sig på hästar, och om sanningen ska fram är han lite rädd för dem; innerst inne, men det säger han aldrig rent ut. Hur skulle det låta? Nej rädslan behåller han för sig själv. När saken kommer på tal säger han att han helt enkelt inte gillar hästar. Det låter bättre. Alla kan ju inte gilla hästar. Men ridbyxor ska han köpa, svindyra ridbyxor som går lös på lika mycket som Jonas fotbollsskor. Det blir rättvist och bra. Rättvist ska det vara. Sven-Gunnar vill inte ha en massa bråk om orättvisor på julafton; inte på födelsedagarna eller på någon av de andra dagarna heller för den delen. Orättvisan är det största felet i världen, brukar han säga. Det är den som skapar krig och elände.
Sven-Gunnar trummar med fingrarna mot bordsskivan och försöker stå emot rastlösheten som långsamt kommer krypande. Med en snabb titt på hans liv går det som sagt inte att upptäcka någonting oroväckande, de flesta anser att Sven-Gunnar är en hederlig karl som gör rätt för sig och tar sitt ansvar. Lite tråkig kanske, men han är i alla fall för jämlikhet mellan könen ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
7 | |||
8 |
9 |
10 | 11 |
12 | 13 | 14 |
|||
15 | 16 |
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 |
28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|