Här gäller det att färdas fram med försiktighet mellan olika förklaringsmodeller och nivåer och komma ihåg att hålla ögonen öppna för uppenbara faktorer - jag talar om David Eberhards bok "I trygghetsnarkomanernas land". Onekligen intressant läsning
om Sverige och det nationella paniksyndromet; hur ser det ut i ett historiskt och kulturellt perspektiv egentligen? Det kanske inte går att hitta någon bra förklaring på varför ett helt land beter sig på ett speciellt sätt, men doktor Eberhards försök går ut på att den psykiatriska diagnosen paniksyndrom (vilket bla leder till att det tex är svårt att åka tunnelbana/buss, gå ut och handla, köra bil etc) har smittat ner hela Sverige, som alltså drabbats nationellt. Detta, menar Farbror doktorn, har sin grund i att Staten under flera år har omyndigförklarat sina medborgare och skapat en befolkning som vant sig vid att systemet tar hand om oss.

Hindrar Pappa och Mamma Staten sina barn ifrån att bli vuxna och ta eget ansvar genom att envist fortsätta att sätta upp omyndigförklarande regler?

Betalar de ut för lite månadspengar till alldeles för många vilket resulterar i ett fortsatt beroende som håller oss kvar på amningsstadiet?

Måste vi snutta lite på Mamma för att överleva?

Och måste vi vara snälla och lydiga för att Pappa inte ska bli arg och bestraffa oss?

Hur rädda är vi för Mamma och Pappa Staten egentligen?

Baksidorna av omyndigförklaringen, menar doktor E, är också att riskerna för det som verkligen är farligt tonas ned och istället ligger fokus kvar på cykelhjälmar, bilbälten och annat trams ...

Har vi tappat propotionerna när det gäller enskilt och civilt kurage???
Ja, inte du kanske, men jag; och inte ni naturligtvis, men dom där borta ...

I trygghetsnarkomanernas land

Recensioner - lånade av Adlibris:

"Det är en nyttig och omtumlande bok. Läs den!"
Kvällsposten

Läsvärd bok!
David Eberhard har en mycket skön vinkel på ett växande i-landsproblem som väldigt få uppmärksammar. En bok som verkligen får tankarna att börja snurra.
Läs den!
av Kristofer, 2007-01-02

Rörigt
Boken blev en besvikelse. Den påminner mest om ett kåseri som aldrig tar slut. Den är skriven av en person som saknar talang som författare.
När författaren började förklara svensk trygghetsnatkomani med en psykoanalytisk konspiration som genomsyrar allt och alla så tröttnade jag och la i från mig boken.
av Mill, 2006-11-20

Nyttig läsning!
Det här är en fantastisk bok, som jag nu kommer att trycka i handen på alla mina vänner och bekanta. Jag hoppas verkligen att begreppet "trygghetsnarkomaner" blir lika känt och omdiskuterat som curlingföräldrar för ett par år sedan.
av Maria, 2006-09-10

Debattartikel i DN