Sven-Gunnar funderar på vad ordet human betyder egentligen. Det är något obehagligt över det där med DNA-spiralen. Mårtensson på radion pratade om nån trappa också. En DNA-trappa! Han vill inte tänka på det mer. Han hade ju radion på bara för att han inte hade något annat för sig. Sven-Gunnar suckar. Tänk att tiden går så långsamt! Han har redan ätit, läst alla kvällstidningar, petat tänderna, löst ett korsord, skrivit nattrapporten och talat i telefon tre gånger och satt väckningen på 10.00 i 72:ans fack. Han suckar och funderar på om hans fru lyckades få tag i mekanikern som skulle komma och laga elpannan. Sista gången han talade med henne hade hon just ringt hemnumret och mekanikerns fru sa att mekanikern var ute i Bromma med jourbussen. Elpannan i villan i Abrahamsberg hade av någon oförklarlig anledning gått sönder och det var svinkallt där hemma. Sven-Gunnar oroar sig över om det eventuellt kan vara ett allvarligt och därmed kostsamt fel. Jourbilar har en benägenhet att ticka hundralppar lika fort som taxametrarna tickar tior. Och Sven-Gunnar tycker inte om oförutsedda utgifter, speciellt inte under december månad när alla pengar ändå försvinner i rasande fart vartenda år.
Han kan inte koncentrera sig. Radiorösten som tillhörde Professor Mårtensson; Stig Mårtensson för att vara exakt, redogjorde för farorna med den nya tekniken. Orden ekar i Sven-Gunnars skalle: -Det finns en mycket stor, etisk risk med den nya tekniken, sa han. Och Sven-Gunnar funderade på vad etisk betydde. Mårtensson sa att det inte är otänkbart att föräldrar kan påverka sin avkomma redan i livmoderstadiet genom att beställa särskild intelligens. Jo, exakt så sa han. Han sa särskild intelligens! Sven-Gunnar hörde inte fel. Professorn sa beställa som om det gällde vilken produkt som helst. -Intelligensen ympas in via DNA-spiralen, sa han och Sven-Gunnar försökte föreställa sig hur det skulle gå till. Men den enda spiral han kom att tänka på var den där lilla modellen av koppar som hans fru visade en bild på när de diskuterade preventivmedel för en tid sedan.
Sven-Gunnar föreställer sig att arvsanlagen rullar nerför trappan, som Mårtensson talade om, in i något slags mål. Trappan är tydligen något som alla har och den där Genindustrin; otäckt ord! tänker han, håller tydligen på att joksa med själva spiraltrappan.
- Fy fan! säger han och reser sig. I samma stund skär en siren genom luften. Han går fram till fönstret och öppnar. Är det en ambulans eller är det en blodtransport? Han ser inte bilen från fönstret. Blodtransporter är också otäcka, man vet att nån är på väg, tänker han. Helst vill han inte tänka på döden, men när han arbetar på nätterna dyker obehagliga tankar upp. Plötsligt slår det honom att han faktiskt såg en skugga stryka omkring där ute i gränden när spanjoren i 42:an kom hem. Sven-Gunnar ryser.
- Tvi vale vilket skitjobb man har ...