Avataria

21 juli 2009 20:53

Sover som mina gosgrisar...

http://sting.bloggagratis.se

klara

22 juli 2009 11:47

Åh va gulliga =)))-Utan katter kan man inte leva!

Avataria

22 juli 2009 14:18

Håller med! Jag har inte haft så många - Det var den grå långhårige Truls, och det var röda Tusse med bärnstensfärgade ögon, det var silvergrå Simon Silvertass och nattsvarta Sara Månskära.
Så Sting och Blicka är nummer fem och sex. De perioder man inte har katt så är det så tomt, så öde...inte ett hem, på nåt vis. Fasan är att man skulle bli allergisk...

klara

22 juli 2009 17:44

Åh va många älsklingar du haft =) En vän till oss skojade och frågade om dom blir Pälsänglar när dom går vidare... Vår första hette Pricken, en ståtlig, röd bondis. Jag var fem år och Mamma har berättat att det knackade på dörren sent en höstkväll. Det var en hederlig man som ville tala om att han kört över Pricken. Mamma fick raptus och gav gubben en rakt höger mitt i plytet... Stackaren! Som vuxen har jag också alltid haft katt och allergi går INTE nej!

Avataria

22 juli 2009 19:32

Ja, Truls, Tusse och Sara Månskära blev alla ihjälkörda. Simon Silvertass blev antagligen sparkad av nån icke-kattälskare så han fick såna skador att jag fick ta bort honom. Det var en sorglig dag!
Pälsänglar tror jag på - ända sedan jag förlorade min Sara Månskära har jag haft en liten svart pälsängel med mej, och jag tror att det är hon.
Jag ser henne i ögonvrån då och då, och jag känner henne när hon hoppar upp i sängen till mej som hon brukade göra - hon var den Mest Älskade.
Sen när det gäller kattantal så räknar jag inte de nio ungar hon blev mamma till...de flyttade ju hemifrån efter tolv veckors ålder. Men oootroligt fina var de! Allihopa blev brun-grå randiga, otroligt silkiga korthåriga kissar...

klara

22 juli 2009 21:44

Sorgligt... Fina fina älskade fyrfotavännerna, och vilka härliga namn! Jag begriper inte att Människor kan skada djur! Det är ofattbart helt enkelt; emotionellt gör det så ont så det är nöstan omöjligt att leva vidare när man tar in allt vad det innebär i lidande för oskyldiga varelser...=/ Din upplevelse av Sara Månskära fattar jag precis! Jag har också massor av "flummiga" upplevelser som jag inte skriver om så ofta på Bloggen; det är för privat och det finns så mycket fördomar mot den "Andra Världen"... När vi flyttade hem från Spanien efter fem år var det omöjligt att sätta Siameserna i karantän, de fick stanna hos en Vän. Efter en månad fastnade min Älskling i en grym fälla hos Elaka Bonden som gjorde att han (inte Elaka Bonden tyvärr...) kvävdes långsamt mellan rostiga järnklor. Vår Vän sa ingenting men jag kände att han inte var kvar längre. När jag hämtat Farbror Katt - vår nuvarande Birma - talade jag vid ett tillfälle med en synsk gammal gubbe i Dalarna på telefon. Han SÅG inte att jag hade Katt men plötsligt sa han: Förresten, den där Katten du har, det är samma Katt det som du alltid har haft... Han "såg" inte bara Katten utan också många andra helt otroliga saker... Till Siamesberättelsen hör också att den andra Siamesen som stannade i Spanien tillhörde en granne från början. Den började besöka vårt hus allt oftare och vår Siames jagade framgångsrikt bort honom varenda gång. Men så när vi kom hem en dag låg de tätt ihopslingrade i en soffa ute i trädgården. De blev de allra Bästa Vänner och gick sedemera under det spanska smeknamnet "Los maricones" (bögarna)... Och Slaktarens Siames flyttade hem till Slaktaren igen när vår Vän bekräftat att Älsklingen var död... Jaa, det finns otaliga berättelser som inte går att förklara på vanligt sätt. Visst är det underbart! Och silkiga Kissar har betydligt fler än Nio Liv tror jag - vi också förmodligen =)))

Avataria

22 juli 2009 23:03

Ja, det är något alldeles särdeles med just katterna. De har - tror jag - en koppling till andra dimensioner eller vad man nu ska kalla det som man inte ser hos andra arter - nåt extraordinärt...
Och vad gäller flera liv hos oss...jag är övertygad, för jag minns.

klara

23 juli 2009 01:15

Jag är HELT med dig!

bladan

26 juli 2009 21:27

hahah lilla pluden myser

klara

27 juli 2009 14:31

Jaa, och du vet vart han är =)))