Alla inlägg under april 2008
"If you want the rainbow, you've got to put up with the rain."
- Dolly Parton
Hur tänker vi när vi beslutar att Louise, som bodde med sin pappa som är pedofil och utsatte henne för tusentals övergrepp, ska få 200.000 i skadestånd...
– Det är bra att en förlikningslösning nu är klar, menar kommunalrådet Göran Lindell. Framför allt bra för Louise att slippa en lång och jobbig domstolsprocess, men också bra för kommunen att frågan nu fått sin lösning.
Vad är det för lösning vi pratar om här?
Jo, precis samma fega luddiga urdåliga kränkande lösning som vi alltid lutar oss emot när det handlar om Barn - andras Barn...
200.000 för tusentals övergrepp summasummarum en tvåhundring per gång, det har väl alla Pedofiler råd med...
Och sen på med locket så snabbt som möjligt och ut med hemskheten ur världen så att
vi kan fortsätta putsa på statistiken och inbilla oss att vi är BÄST i världen på så jävla mycket...
Hur många helveten ska Barnen gå igenom innan vi inser att så länge ETT ENDA BARN fortsätter att fara illa är vi fortfarande sämst i hela världen - för just DETTA BARN...
Hur många Barn ska vi offra innan vi bestämmer oss för att det räcker nu...
Hur svårt är det att dra paralleller framåt med det här urdåliga signalsystemet vi tillämpar...
Alla Utsatta Barn kan bli en Anders Eklund eller en Ricardo eller en Clark Olofsson - listan kan göras hur lång som helst...
Hur många gånger ska vi dra det här innan vi inser vilka signaler vi skickar vidare i rättskloakerna...
Hur långt ska det gå innan vi fattar att det är vi som stakar ut vägen för de Utsatta Barnen in i utanförskap, kriminalitet, missbruk, våld och frustration...
Hur många Barn ska behöva lida innan vi begriper att ETT ENDA övergrepp mot ETT ENDA Barn är förenat med samma plåga som förövaren dömer Barnet till...
Livstids frihetsberövande!
Och hur stort förtroende har vi för Länsförsäkringar som inte tycker att Louise har rätt till något skadestånd... alla som fortfarande anlitar deras tjänster borde byta bolag NU och ge Länsförsäkringar en fet konsekvens och Barnen en signal som hörs och syns och märks.
Länsförsäkringar - NOLL KUNDER!
Va sa ni nu då...
Och hur kunde vi låta Chefen på soc få sitta kvar...
Hur många empatilösa kräk överlämnar vi det yttersta ansvaret till för våra Barn....
Hur kan vi godkänna att en ansvarig chef inte ha någon erfarenhet av Barnavårdsutredningar...
Hur ska vi kunna ersätta Louise för allt lidande - är 100 miljoner ens skäligt?
Hur ska vi välja våra ledamöter i Socialnämnden för att Barnen ska skyddas till varje pris - och varför handlar övergrepp i slutändan alltid om pengar...
Hur många anmälningar behövs för att väcka vår förfrysta medkänsla?
Hur mycket skit får det plats under alla sekretessbelagda utredningar?
Och pappan hävdar att han är oskyldig...
LOUISE ÄR ALLAS VÅRT ÄLSKADE BARN, ALLAS VÅR FÖRNEDRADE DOTTER!
Ge oss Mod och Styrka att agera nu!
Ut ur husen!
Stoppa hela Sverige!
Ingen går en meter innan lagstiftningen ändras!
Alla bilar stannar och står stilla tills de Nya Lagarna är skrivna!
Hur långt in under skinnet sitter solidariteten när det verkligen gäller?
Hur kan vi leva vidare med vår flata tystnad som gör det möjligt för Pedofilerna att förgripa sig på och mörda våra Älskade Barn...
Skärp oss tammefan!!!
Hittade den här scenen av en "slump".
Kanske ska se om hela filmen igen...
Nu till något heeeelt annat!
Jag sitter fredligt på en bänk
och väntar på min Vän i solen
när två kvinnor med varsin hund
närmar sig. Den ena har en liten
svartvit blandras och den andra
en strävhårig rättså överviktig tax.
Jag sitter så bekvämt på bänken
med höger ben över det vänstra
och kopplar av på min lediga dag.
När ekipaget närmar sig och just ska
passera bänken kastar sig den gamla
strävhåriga taxen plötsligt nitti grader
åt sidan och hugger ett stadigt tag i
min vad och börjar tugga i sig tyget
till mina fina tunna turkosa haremsbyxor
från Mallorca som är ute på premiärtur
våren till ära...
Totalt oväntat!
Jag flyger upp på bänken i ren och
skär självbevarelsedrift när Tanten drar
lite tafatt i snöret och säger:
-Nemen fyyyy Sören va i allsin dar???
ALLSIN DAR JA!!! säger jag ironiskt
och drar upp tyget och stirrar på de
två argsinta illröda huggränderna på
vaden från Sörens framtänder.
- Så där har han allllldrig gjort föruuuut!
Jag begriper inte käääära nån!
Tanten försöker nu komma ner på huk
för att inspektera i första hand TYGET!
och i andra hand Sörens huggränder.
Hon vänder och vrider på hålen och
skakar på huvudet och liksom övertygar
sig själv i varje fall mer än mig...
- Oj oj oj men hörru det här ska väl
gå att laga tror du inte det jag känner
en skräddare här uppe på Torsgatan
som inte är så dyr och du kan väl gå
med dit nu mesamma så kan vi...
Jag måste få stopp på henne! Jag vill
inte gå en meter med henne och Sören.
- Vet du, försöker jag men hon är
redan hos Skräddaren och försöker ta
reda på vad det här kalaset kommer
att sluta nånstans och sen övergår
hon till att ta hand om mina sår för
hon har både salubrin!!! och gasbinda
hemma och bor i själva verket inte
mer än något kvarter från Tors...
- Vet du, försöker jag igen men nu
bekymrar hon sig om stelkrampssprutan!
Och Sören står blixtstilla och tittar åt
andra hållet och viftar på svansen då
och då som för att försöka skingra
skammen.
Det var ju inte meningen!
Såklart det inte var.
Sören var väl bara lite uttråkad och tänkte
att händer det inget så får man väl hitt på nåt...
Och mina haremsbyxor fladdrade ju så
inbjudande i vinden och det är ju ganska
mycket tyg i dem också. Vem vet? Sören
kanske har nån hangup när det gäller just
turkost?
Hur som helst kom vi överens om att
Tanten skulle ersätta mig för byxorna
och innan hon och Sören äntligen gick
sa hon att jag antagligen skulle få ett
ordentligt blåmärke på vaden. I mina
öron lät det som om det inte var första
gången som Sören ...
När de gick gjorde han ett nytt utfall.
Den här gången emot den unga kvinnan
som gjorde sällskap med Tanten. Han
slängde sig mot hennes ben på precis
samma sätt som han anföll mig. Men
den här gången bet han inte så hårt.
Byxorna klarade sig och båda damerna
skrattade när de promenerade vidare
som om ingenting särskilt hade
hänt. Innan de korsade Odengatan hann
Sören göra ytterligare ett utfall mot en
äldre man men då var Tanten lite mer
alert med snöret...
När jag kom hem för en stund sen
kollade jag blåmärket och taxmärkena
och tänkte att eftersom jag inte
tror på slumpen, jag menar allting
har ju nån sorts mening, så betyder
det väl nåt!
En Vän skrattade i telefonen och
sa att Ja! Det betyder att Sören
ska få en spruta nattinatt...
Jag tänkte förstås mest på den
stackars gamla Tanten såklart -
typiskt medberoende!
I Solögas "Djurens språk" står det så
här under Tax - Dachshund (hund):
"Skapa dig en väg.
Min gåva till dig är iver och passion.
Taxen lär dig att du kan ta dig fram överallt -
så länge du tror det vara möjligt. Vid minsta
tvekan så försvinner din väg. Använd all din
iver och din passion till att skapa dig den väg
du önskar. Var totalt hängiven det du gör.
Ge inte upp!"
Just det!
Ser ni en ivrig passionerad övervintrad
fräknig bohemtyp i haremsbyxor som kastar
sig på folks ben och vägrar släppa taget så är
det bara klara...
Bilden på Sören är från bioresurs.uu.se =)
Kafrina's Help är en Fadderorganisation för Utsatta Barn i Indien som grundades av familjen Stenberg i Arboga. Jag fick kontakt med Sölvi Stenberg via en Vän som var bekymrad över tre små flickor i Arivoli Nagar...
Kan du bli Fadder klara?
Ja! Naturligtvis! Tack för att jag fick frågan...
Och idag kom beskedet.
"Min" flicka heter Parameswari och är 7 år gammal.
Det känns stort att få möjligheten att bidra till att ett Barn på andra sidan Jorden får ett värdigt Liv...
Flickorna är särskilt utsatta i Indien och Tamil Nadu är en av de stater som har flest flickmord.... på grund av hemgiften!
De rika kvinnorna väljer ofta abort och de fattiga har ingen annan utväg än att döda sina nyfödda flickebarn... Om flickorna inte BLIR gifta är de lätta byten för exploatörerna på människomarknaden...
Såå fruktansvärt!
Målet med Kafrina's Help är att höja Barnens standard och det är inte bara flickor som får hjälp även om de är mest utsatta.
Kafrina arbetar för att Barnen ska kunna bo kvar hos sina föräldrar istället för att bo på Barnhem och all hjälp som förmedlas via Kafrina's Help går direkt till familjerna.
Det känns riktigt bra!
Att vara Fadder kostar mellan 150-200 kronor per månad!
Halva summan sparas i Sverige för skolavgiften som betalas en gång/år.
Resten av pengarna går direkt till mat och andra nödvändiga utgifter.
Naturligtivs finns det alltid behov av hjälp för mat, mediciner, sjukhusavgifter och mycket annat så den som vill kan välja att sätta in extra pengar när som helst - postgiro:128 58 18-9 bankgiro: 5095-1680
Idag har Kafrina 300 Barn registrerade.
Just nu väntar runt 50 Barn på ett Ja!
Alla som känner sig manade att hjälpa ett Utsatt Barn kan kontakta kafrina@hotmail.com" title="http://top.js.OpenExtLink(window,event,this)">kafrina@hotmail.com" target="_blank">top.js.OpenExtLink(window,event,this)">kafrina@hotmail.com
ps. På Therese Skoglunds Blogg "Stand up for their rights" finns ett intressant inlägg om exploateringen av de Indiska flickorna och de förnedrande slavkontrakten i textilindustrins djungel av underleverantörer. Hon tar också upp den förbjudna traditionen beträffande hemgiften... ds.
Idag är jag alldeles ledig och fri.
Morgonen började som vanligt
med en timme i total Stillhet.
Hade tänkt göra ett yogapass
också men min vänstra handled
är inte riktigt bra fortfarande...
Usch, man får böta väldigt när
man inte lyssnar på kroppens
signaler. Ont ont ont! Nejdå!
Några timmar till. Och då blir
det som det blir. Det blir feta
konsekvenser. Tjocka, otympliga,
argsinta resultat av att inte
lyssna på kroppen. Jag hade till
slut så ont så jag blev tvungen
att åka till akuten. Akut inre
värk...hmm... av allt skrivande!
Jag får skärpa mig helt enkelt!
Det är viktigt med lediga dagar.
Och idag blir det definitivt en
totalt arbetsfri dag. Ska äta
lunch med en kär Syster och
Vän och sitta i Solen och odla
lite fräknar och skratta några
timmar. Det var Fröken Varas
idé naturligtvis. Det är tur för
mig att jag har henne...
"Before a new chapter is begun, the old one has to be finished. Stop being who you were, and change into who you are." - Paulo Coelho
När jag var 10 år fanns det bara 30 par i hela landet. När jag var 20 hade antalet sjunkit till 15 och det var då Peter Lindberg startade Projekt Pilgrimsfalk.
Äggen var så skadade av gifter så de var tvungna att bygga "avelsstationer" för att ta hand om falkungarna. Enda chansen för att ungarna inte skulle dö av mijlögifterna i äggen, var att låta dem kläckas i maskiner. När ungarna lärt sig flyga, sattes de ut i naturen igen. När min Morfar var liten fanns det över tusen par överallt i Sverige. Idag finns det drygt 150 par, men bara i Götaland, Jämtland, Västerbotten och Norrbotten. Tack vare Peters Projekt har fåglarna i alla fall fått en lite Ljusare framtid - även om vi fortsätter att häva ut gift... Det är så sjukt, varför lär vi oss aldrig?
I Dalarna finns det fem par...
Här kan du lyssna på Falco Peregrinus!
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|