"Ett flygplan lyfter alltid i motvind" - Henry Ford

LucTuymans paints the indescribable. His dark muted scenes seem vaguely familiar, distant, like haunting memories. Drawing his inspiration from grand themes, Luc Tuymans taps into a universal social guilt: from the Holocaust, or imperialism, to child abuse. By minimalising his images, he creates a raw emotion through paint; each painting linking spiritually, somehow instinctively, to the rest.

Within is a tranquil vermin metaphor for contamination and disease. A close-up detail of a birdcage, this painting more than conveys feelings of hopelessness and isolation: through its sheer size and potency, it literally traps the viewer, swallowing him into a prison of collective consciousness.

i Warszawa, det blir hans första stora utställning i den här delen

av Europa i samarbete med Kunsthalle Mucsarnok i Budapest.

Bilden är Luc Tuymans "Within" från 2001,

olja på duk 223 x 243 från saatchi-gallery.co.uk

Dan Jönsson skrev i DN att både Fellini och Tarkovskij säkert skulle gett sin högra arm för vissa scener i Shirin Neshats nya videokonst "Women without men". Jag är väldigt förtjust i hennes symbolvärld och ser fram emot att se hur hon gestaltat konsekvenserna av det vidriga patriarkatet och förtrycket av kvinnorna i Iran under sin uppväxt. Hennes bilder är brutala och oerhört vackra. Hon har begåvats med en sällsam talang för komposition och när jag läste om en av scenerna reste sig håret på armarna samtidigt som det gick en rysning från nacken och neråt.

En ung prostituerad kvinna lyfter blicken och upptäcker plötsligt att mannen saknar ansikte…. Kvinnan flyr skräckslagen från bordellen till ett badhus och skrubbar sig blodig. Ingenting hjälper; vart hon än vänder sig ser hon bara de ansiktslösa männen... (jag minns en liknande upplevelse i Marocko som jag inte ska gå in närmare på idag).

Videodelen består av fem filmer (2004-2008) om fem olika kvinnoöden som möts i en gammal fruktträdgård. Titeln är hämtad från den iranska författaren Shahrnush Parsipurs roman "Kvinnor utan män" - bannlyst i Iran sedan den kom ut 1989 och hon bor numera också i USA - och ja, det var Heminway som skrev "Men without women" 1927 men den handlar inte om de förtryckta männen i Iran...

Här är en artikel i Stockholms Fria om Shirin Neshat.

Här är en från EGO.

Här en från Espoo Modern Art.

Här är Dan Jönssons recension i DN.

Här skriver CMOA om Shirin Neshat.

Bilden är från photomuse.org och ingår i Shirin Neshat´s serie

"Women of Allah".

Att mötas är det bästa som finns!

På alla plan - tack Pia för att du finns

och för de vackra blommorna; de lyser

som en spegel av paletten i din mjuka Själ...

Massa Kärlek/

klara 

Sorg och vanmakt och raseri väller upp från botten...

Kan bara läsa varannan rad...

800 miljoner ögonblick...

12 miljoner minuter...

200 tusen timmar...

9 tusen dagar...

1100 veckor...

300 månader...

24 somrar vårar höstar och vintrar...

Inlåsta i källaren som bara Mörkrets Furste har koden till!

1984-2008...

Hur mycket orkar vi se utan att Hjärtat slits ur kroppen?

Hur länge dröjer det innan blodet vänder och rusar åt andra hållet?

Hur långt bort kan vi springa och hur nära orkar vi gå?

Hämnd och dödsstraff föder bara ännu mer hat, vi vet vart det leder; vi har sett det förut. Vi har sett hur det slutar när samma avsky som vi försöker ta livet av, till sist tar livet av oss. Men hur ska detta olidliga varande se ut i en värld där bara den som kan ge liv har rätt att ta det tillbaka? Om vi inte bara ska låsa in dem och hålla dem vid liv tills de dör, vart ska vi börja? Vart ska vi vända oss för att förstå den becksvarta ondskan utan att själva bli onda...

Dagar fyllda av knåpande, vändande och vridande; skrivarens eviga dilemma och himlastormande lycka i samma kastrull. Bokstäver och ord, ord, ord som råvaror för att nå kunskap om mig själv. Detta utforskande av medvetandet påminner ibland om ett varmt kök fyllt av ingredienser som ska anrättas. Skala hacka riva, vispa röra blanda, förvälla blanchera ångkoka, ungsbaka skaka sautera med mera. Och en exotisk tusenblandning av små små skiljetecken som kryddkorn i en kvarn. En het chilifrukt röd som blod, några späda vårgröna blad och en mild aprikos i samma mening; i samma ord, i samma durkslag. Detta livsnödvändiga anrättande. Skärbrädor knivar och rivjärn, för att dela med sig av den inre nödvändigheten att ständigt fortsätta förvandla och uttrycka. Frukost lunch middag och supé. Tapas och snittar. Små vol au vanger, en sufflé med några ljumma briocher och iskall krossad is med lime över frukterna i mixern. Förord. Ingress. Kapitel. Smakerna förenas ord för ord i Guds alkemistiska verkstad. Alltid en lärling, en elev och en assistent i förvandlingen från Bly till Guld. Upp ur sömnen. Förbi och igenom fasader av Aspartam och ytor av halvfabrikat och substitut. Inga konservererade rollspel. Inga färdiglagade lådor med hyckleri. Ingen mikrovågsugn. Bara en öppen eld där regnbågens färger förångas och glimmar som lysande flugor i natten mörker. Och i gryningen till en den nya dagen lyser Själen som en mogen Maskros som tagit sig upp genom asfalten för att stiga mot Himlen. Om och om igen...

"För varje dag som går blir jag bättre och bättre - i alla avseenden" -

Emir Kusturica

Bilden är från film.ru