Skulle kolla en grej i en Stanislav Grof bok - ”When the Impossible Happens - Adventures in Non Ordinary Realities” - som jag läste när den kom 2006 och fastnade i dessa helt osannolika skeenden som bekräftar Jungs fantastiska upptäckt av synkronicitetsteorin - som jag är så förtjust i.
I ett av kapitlen återger Grof en föresläsning av Joseph Campbell där en av åhörarna ber honom att förklara begreppet synkronicitet. Campbell berättar om när han och hans fru bodde i ett höghus vid Greenwich Village. I Joes arbetsrum finns två stora fönsterpar och ett av dem vetter mot Hudson River. När det är fint väder är fönstren mot floden oftast öppna medan de andra, mot Sjätte Avenyn, är helt ointressanta och alltid stängda.

"De där fönstren öppnades nog inte mer än vid ett par tillfällen under de dryga 40 år vi bodde där", berättar han.
I början på 80-talet befinner sig Joseph Campbell i sitt arbetsrum upptagen av att skriva boken ”The way of the Animal Powers” som ska handla om Shamanernas myter och legender. Han är i full färd med att skriva kapitlet om de Afrikanska urinvånarnas mytlogi (eng. African Bushmen) och intresserar sig särskilt för en stam som levde i Kalahari öknen och hade Syrsan (eng. Mantis) som en av sina starkaste Gudomliga Symboler, när följande inträffar, som ger ett tydligt svar på åhörarens fråga.
Mr Campbell som är djupt försjunken i sitt arbete, omringad av artiklar och böcker i ämnet, intresserar sig särskilt för en historia som Laurence vad der Post skrivit om kvinnan som tog hand om honom när han var liten. Van der Post berättar att hans

(eng. half-Bushman) Nanny Klara skött om honom från födseln.

När jag kom till den nionde raden på den nionde sidan av Stanislav Grofs berättelse, kunde jag inte lägga ifrån mig boken första gången jag läste den, och nu ikväll blev jag lika fascnerad. Jag minns att jag undrade vem Laurence van der Post var? Och vad ville det säga mig att hans sydafrikanska Nanny hette just Klara? När jag hittar sådana här saker borrar jag mig djupare och djupare in i informationsberget.

Vilken ”slump” att Van der Post föddes dagen före mig.

Och vilken ”slump” att han dog dagen efter min födelsedag 1996, vilket var exakt samma söndag Gud drog upp rullgardinen i mitt liv och ropade Grattis! Här får du ett Nytt Liv! Och sedan den där oerhört kraftiga smällen när rullgardinssnodden slog i taket och Ljuset dånade in och lyste upp hela min tillvaro på ett alldeles nytt vis, har ingenting mer någonsin varit sig likt...

Joseph Campbell är alltså upptagen med att läsa Van der Post´s berättelse om sin Barndom som innehåller mängder av tillfällen när hans Nanny Klara kommunicerar med Bönsyrsorna (Mantis religiosa). Van der Post skriver: ”När Klara talade med en medlem av den här arten och ställde specifika frågor, tycktes insekterna svara genom att röra benen och kroppen på ett sådant vis att de passade in i frågan”. När Campdell läser detta fylls han av en oemotståndlig och irrationell ingivelse att resa sig upp och öppna ett av de ointressanta fönstren mot Sjätte Avenyn som alltid hölls stängda. När han fullföljt ingivelsen tittar han utan att förstå varför, omedelbart till höger och det absolut sista han kan tänka sig att se är en Mantis religiosa. Men där är den, livslevande på väggen uppe på fjortonde våningen, på Manhattan. Syrsan klättrar långsamt uppför fasaden och vänder sitt huvud emot Joe och ger honom en ”intressant blick”. Trots att händelsen bara tar några sekunder, varar effekten mycket längre. Joseph Campbell blev otroligt imponerad och när han återgav händelsen för sin publik, sa han att upplevelsen bekräftade vad han just läst i Van der Post´s berättelse om Klaras relation med Bönsyrsorna i Sydafrika. "Och det fanns något väldigt mänskligt över Syrsans ansikte; hjärtformade kinder, höga kindben och vaxgul hud", berättade han. "Den påminde väldigt mycket om ansiktet på en Bushman!" Och åhöraren som bett om förklaringen log. Han förstod precis. När han fick tillgång till alla fakta kunde han dela Campbells fascination över att tilfälligheterna som är inblandade i begreppet synkronicitet ligger bortom rimlighetens statistiska gränser...

 

Dragariel

25 april 2008 19:58

Synk är underbart! Jag har också fått känna på det...

 

k

26 april 2008 12:11

Jag älskar det! Jag tror fan det är därför jag fortfarande är kvar här, bara för att få uppleva det =)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Nu gäller det att damma av sig vintermörkret och ta ett steg ut; ut i Ljuset, närma sig Solen. Och en dag i taget (det viktigaste först, som vanligt) kommer vi att närma oss det vi längtar efter och vill; det kanske inte kommer på en gång, som e...

    Idag läste jag en artikel från The Telegraph på Shoebat.com. Obama säger att han vill hindra de allierade ifrån att slåss mot ISIS. Men de allierade svarar: “We Will Fight ISIS Alone Without Obama’s Support” ... Och Obama s...

  Your work is going to fill a large part of your life, and the only way to be truly satisfied is to do what you believe is great work. And the only way to do great work is to truly love what you do. - Steve Jobs...

NU är den här!

  Nu var länge sen jag skrev här i bloggen igen.  Idag kände jag ett litet behov av att dela med mig. Det händer ju så mycket hela tiden! Och visst går tiden fort, om den nu finns? Det känns som om tiden krympt till 15-16 timmar per dygn! ...