Direktlänk till inlägg 13 april 2008
Psykiskt och fysiskt våld betraktades som ”kärleksfulla” delar av en God
Uppfostran när min far var Barn.
"Den man älskar agar man", sa min farfar som var polis. Och Fjärde Budet broderade farmor med korsstygn på en linneduk och ramade in och hängde i finrummet:
"Hedra din fader och din moder för att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land"
Det rättfärdigade också alla farfar fascists handlingar och han regerade allt som fanns mellan Hemmets Fyra Murar. Min Far som var det Svarta Fåret redan från födseln, blev skuld-och skambärare innan han fyllt tre och fick stryk i källaren med batongen tills farmor ropade i trappan att "nu räcker det Gösta"! och då förväntades han krypa till Korset med ett uppriktigt: Snälla Far förlåååt mej! för att relationerna skulle bli "normala" igen. Farmor stekte pannkakor och förmanade sin stygge son:
"Du skall icke låta solen gå ned över din vrede pojk!".
När min far började med amfetamin sa han att han skulle dansa med sina Röda skor på gubbjävelns grav när han dött... Men så gammal blev han aldrig, han dog före farfar.
Han dog av sin mentala besatthet. Och trots att han satt över femton år på olika anstalter, blev han aldrig frisk. Min resa var också ganska utstakad redan från början.
Jag blev ett bortglömt Barn som "omhändertogs för samhällsvård" 1967. Samma år spelade Stefan Jarl in filmen "Dom kallar oss mods" på Plattan och Stoffe sa att jag inte skulle vara lessen. "Du är snart tillbaka hos oss gumman!" Som tur var blev det inte så...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
6 |
||||
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 |
18 | 19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 | |||||||
|