Dokumentärfilmarna Debbie Melnyk och Rick Caine har gjort en dokumentärfilm -Manufacturing Dissent som handlar om Michael Moore. De ville göra filmen för att de imponerats av hans dokumentärfilmer men sedan upptäckte de saker som Moore inte ens vill kommentera... och nu får han smaka sin egen medicin!

Professor Basant Puri i London har låtit fyra överviktiga barn äta ett kosttillskott med fisk- och nattljusoljor. Samtidigt uppmanades de att äta sundare och röra sig mer. Efter tre månader var skillnaden enorm. De fyra barnen var mer skärpta, läste bättre och hade fått bättre minne, skriver The Times. (FL-Net)

Norrländska kvinnor och män mår allra bäst i Sverige enligt Folkhälsoinstitutets enkät kring svenskarnas psykiska hälsa. Enligt denna så finns de lyckligaste människorna i norra Sverige samt i Jönköpings län. (FL-Net)

Michael Dudok de Wit har gjort en fin liten film som heter "Father and Daughter" (2000) och handlar om en far som säger adjö till sin dotter och ror ut på havet.
Den unga flickan växer upp i takt med att det holländska landskapet växlar
säsonger. Hon blir en ung kvinna, skaffar familj och blir med tiden gammal
och hela tiden finns en djup längtan inom henne efter Fadern...

Se också hans film Tom Sweep 1992 om en man som har
problem med skräp och The monk and the fish. från 1994...

Bilden på Michael Dudok de wit lånad från http://krant.telegraaf.nl

App. omröstningen leder J stort just nu!

kropp

själ

ande

Livet är ju så ibland, full fart helt enkelt; av olika anledningar.
Nu ser jag mest fram emot min första helt lediga dag på torsdag.
Och det är visst fortfarande söndag!
Härliga vilopaus mitt i stormen...

Det där med att leva Här & Nu har jag förresten verkligen slarvat med för länge nu.
Visserligen är jag inget offer för omständigheterna längre, men
när mina levnadsomkostnader ökade med flera hundra procent samtidigt
som saldot på kontot dalade som ett illrött löv om hösten, fick jag bråttom ut ur boet för att samla in nya kottar...

Kottar är verkligen ett Kapitel för sig!
Nu är balansen i alla fall mot alla odds nästan återupprättad för en tid
framåt och jag kan långsamt börja snegla mot manushögarna igen.
Försiktigt närma mig och sträcka ut en hand - om några dagar.
Ett par danssteg och så är jag framme vid första meningen igen...

Jag älskar och avskyr de där 28 krumelurerna som vill sammanfoga sig
till diverse sagor och bilder - eller så vill de inte - och fastän det aldrig riktigt går att beskriva relationen mellan Berättaren och det som ska Berättas, kan jag aldrig sluta att försöka. Om och om igen i olika mijöer i olika skepnader till olika bakgrunder kommer samma budskap som ett mantra...

Samspelet och motståndet kan liknas vid en stormig förälskelse som
viskar ömt och håller om och gapar och skriker och ställer färska
snittblommor i den vackra vasen och välter den i ett enda språng som
ett instängt djur på jakt efter en solkatt i ett vardagsrum i ett hus mitt i
en stad eller en väsande orm som ringlar upp ur en korg i ett land där
havet är rött och barnen gamla profeter som sjunger för mödrarna
i magen redan innan de satt fötterna på den svarta jorden...

Ja ni fattar - det är en fråga om skönhet och mental besatthet!
Förmodligen känslostormande utlevelser och stram återhållsamhet
därtill i ett rasande tempo som plötsligt övergår i bilden av en porlande
bäck som tonas ner - i vitt - innan monologen fortsätter...

Väntar förresten med spänning på besked ifrån ett förlag som lovat ge
besked om mitt manus senast den första april jag kan lura dig vart jag vill...

Ske din vilja såsom där uppe, så också här nere!
Om Gudinnan vill alltså...

Ett par djupa andetag, nymanglade lakan och en mate i all
enkelhet så är det nog torsdag nästa gång jag öppnar ögonen!
Sinnesro gott folk för bövelen...

Kolla in Funny Parrot