Direktlänk till inlägg 21 mars 2007
Majgull Axelsson skriver i förordet:
”En liten flicka dör i ett land långt borta.
Vad angår det oss? Vad kommer det oss vid? I synnerhet om det har gått mer än ett decennium sedan det hände. Hon hette Rosario Baluyot. Jag mötte henne aldrig, ändå följer hon mig ständigt. Det händer att jag drömmer att hon inte alls är död, att hon har fått växa sig vuxen och vacker. Då går hon i blommig klänning bakom mig och skrattar, hennes ansikte har mjuknat, hungerlinjerna har suddats ut, kroppen har skrubbats ren från smuts och skabb. I sådana drömmar var hon den hon var född att bli.
I andra drömmar är hon den hon verkligen blev: en mager unge med gatubarnets torra hud och hårda händer, en liten flicka med undernäringens svarta streck ristade i ansiktet, ett döende barn med tovigt hår och vilda ögon. Då går hon bakom min rygg – inte bara i drömmen utan också om dagarna – och viskar sina frågor: Vad var det för värld jag föddes till? Vad är det att vara människa om det som hände mig får lov att hända?”
Fenomenet är i sig inte nytt, det tog fart redan under Vietnamkriget med amerikanska soldaters så kallade rest and recreation-resor bland annat i Thailand och Taiwan. Den amerikanska militära basen vid Olongapo, Filippinerna, medförde också efterfrågan... inte minst på minderåriga.
Det var samma handel som drabbade Rosario Baluyot, den 12-åriga flickan i Olongapo, vars tragiska öde gav upphov till Majgull Axelssons bok. Gatflickan Rosario dog efter ett övergrepp av en österrikisk pedofil.
Hans namn var Heinrich Stefan Ritter, han var 32 år och läkare...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 | |||
12 |
13 |
14 |
15 |
16 | 17 |
18 | |||
19 |
20 | 21 | 22 | 23 | 24 |
25 | |||
26 |
27 | 28 | 29 | 30 | 31 | ||||
|