På väg hem gick jag Sankt Paulsgatan ner mot Mariatorget och i hörnan vid
Björngårdsgatan fick jag sällskap av en gigantiskt hankatt som strök sig mot mina ben och jamade. När vi passerade nummer 31 stannade katten tvärt och satte sig på trappan och gäspade. Porten var låst men vid en snabb titt mot porttelefonen såg jag en fasttejpad lapp bredvid ett av namnen.
Där stod: KATTEN!
Jag tryckte på knappen och en äldre dam svarade. Det står en katt här som vill in sa jag. Så bra då trycker jag på knappen sa damen och bad mig öppna porten.
Kissen gled vant in och kilade raskt uppför trapporna.

Stostadslivet kan vara ganska bekvämt för en trött söderkis - om han är katt vill säga. För de huttrande uteliggarna vid tunnelbanan är det inte lika lätt att bli insläppta i värmen ...

Astrid ställde ner väskan i snön och tryckte på knappen. Fy vilken kyla. Måndagar var dessutom de tråkigaste dagarna på hela veckan och hon och Peter hade bråkat igen. Det är väl inte bara jag som ska städa tänkte hon och gnuggade fingrarna i vantarna. Hon tryckte en gång till och tittade efter Sven-Gunnar. Plötsligt öppnades dörren och ut kom en herre i tjusig paletå och frackskjorta, blanka kängor och hög hatt i sällskap med en liten grå pudel. God morgon fröken sa han och lyfte på hatten och höll upp porten i en vid gest. Astrid tänkte att det var en stilig man. God morgon sa hon och klappade hunden som hoppade upp på kappan och gnällde och viftade på svansen. Den stilige Herrn log och sa att hunden var väldigt förtjust i unga damer. Astrid fnissade. Det var länge sedan någon lyft på hatten för henne. Hon tittade efter mannen och hunden när de fortsatte bort i gränden. Hunden vände sig om och hoppade och gnällde och stretade i kopplet. Den stilige Herrn log och småpratade med hunden som lyfte på benet innan de försvann ut på Götgatan.
Astrid skyndade in över gården. Långa istappar hängde ner från stuprännorna och snön knarrade under fötterna. Dörren till receptionen var låst. Hon tog av sig ena vanten med hjälp av tänderna och letade fram nycklarna ur väskan. När hon var inne i värmen ropade hon på Sven-Gunnar men ingen svarade. Hon tittade in i köket men där var han inte heller. Hon gick vidare till omklädningsrummet, tog av sig ytterkläder och stövlar och satte på sig gummiskorna och en av blå städrockarna som hängde i skåpet. På vägen ut till städskrubben passerade hon personaltoaletten och stannade. Hon knackade på och ropade men ingen svarade. Hon kände på dörrhandtaget. Toaletten var olåst och tom. Var höll han hus? Hon gick in i receptionen och vidare ut i köket. Konstigt! Gunnar brukade alltid vara på plats när hon kom. Innan hon kokade kaffe tittade hon för säkerhets skull ut i lobbyn också utan att se en levande själ.

När Astrid gick tillbaka till köket och dukade fram koppar och la upp de nybakade wienerbröden blev hon orolig. Det är verkligen inte likt Sven-Gunnar att försvinna
så här tänkte hon och hällde upp kaffet. Tänk om det har hänt honom någonting ...

Del I och framåt

Fick låna en cd av Jonai.
Kärlekskalas, första plattan från 2002.
Efter en flaska med rom är en fantastisk ballad.
Kolla in Loke

Bilden lånad från hans sajt.

Det pirrade i magen när Sven-Gunnar gick uppför trapporna till första våningen. Allt var tyst och stilla men en ovanligt stark känsla av att det här inte var en vanlig Så-Tråkig-Så-Klockorna-Stannar-natt gjorde honom sällskap. När han passerade dörren till svit 72 på tredje etaget stannade han tvärt.
Han hörde röster.
Två röster!
Han la örat mot dörren och lyssnade noga. Vem i hela friden pratar spanjoren med tänkte han och erinrade sig att mannen checkat in ensam för en dryg vecka sedan. Mycket bagage. Sven-Gunnar hade gjort en noggrann inventering av sviten och funnit att spanjorens plåtväskor innehöll kamera- och ljudutrustning samt flera, platta, vadderade fodral med diverse ultramodern datautrustning.
Det retade Sven-Gunnar att han inte begrep ett ord spanska och språkkursen han funderat på tidigare den här kvällen gjorde sig påmind igen. Satan också tänkte han och fiskade upp block och penna ur bröstfickan och försökte skriva ner det han hörde för att titta i ett spanskt-svenskt lexikon senare.
Den andra rösten var mörk och hade en annorlunda klang som Sven-Gunnar hade svårt att tolka. Manjana skrev han. Konjo madre sa spanjoren.
Aktiviteterna i Sven-Gunnars småländska flintskalle ökade markant.
Hur i glödheta småland kunde två personer befinna sig i Svit 72 utan hans vetskap???

När spanjoren ringde och bad om öl och mackor sent en kväll för tre dagar sedan hade Sven-Gunnar inte reflekterat närmare över beställningen. Men nu insåg han att den var avsedd för två personer. Och nu minns han också att det stod två stolar framför skrivbordet i Vita Salongen där spanjoren satt och arbetade. Jo wörk lejt sa han. I´m making a movie sa spanjoren. For the cinema you know! Men Sven-Gunnar förstod inte vad sinnema betydde förrän igår kväll när han såg spanjorens bild i båda kvällstidningarna och läste att han var var i Stockholm för att spela in sin kommande film. Och nu kom han ihåg att han sett två halvfulla glas på skrivbordet där han ställde ner ölet. Ett framför den tomma stolen.

Sven-Gunnars småländska hjärna gick på högvarv och för att höra bättre lät han överkroppen vila tungt mot dörren. Ingen hade vare sig sökt eller besökt spanjoren den här kvällen. Och den andra rösten kom inte ur högtalartelefonen. Spanjoren hade inte begärt någon linje och utan receptionens medverkan var det dessutom omöjligt att ringa ut eller ta emot inkommande telefonsamtal.
Sven-Gunnar stod som klistrad mot dörren. Hjärtat bultade och han var torr i munnen av upphetsning. Vem talade spanjoren med? Inte en kotte hade gått vare sig ut eller in genom porten på hela kvällen. I alla fall ingen som Sven-Gunnar Nordin hade sett. Plötsligt tystnade samtalet. Och när dörren helt oväntat öppnades föll den trettioåttaåriga något överviktige nattportiern handlöst in i svit 72 och blev liggande på mattan en kort stund innan det svartnade för ögonen och medvetandet försvann...

Del I och framåt

Kassaboken var nästan slut. Sven-Gunnar försökte bestämma sig för att inte köpa någon ny och tänkte att lite pengar skulle han faktiskt spara genom sitt kommande nyårslöfte. Om han höll det vill säga. Han ögnade igenom sidorna och trots att han inte ville plåga sig själv kastade han sig handlöst ut i fantasins tankebanor. Jerka bläddrade i plötsligt i Kassaboken med ett nedlåtande flin över ansiktet. Sven-Gunnar försökte skaka av sig bilden. Jerka skulle i alla fall inte förstå ett jota. Bläddra du din dryge faan sa han högt och log en smula åt den fräna repliken.

Det tredje måttet av försiktighetsåtgärder var koderna som Sven-Gunnar varit förutseende nog och bemödat sig om att använda. Koderna var bra! Ingen annan än han själv kunde begripa dem. Koderna var faktiskt räddningen!

F9D
NM CI 18 - RU84
19 ND i RE
NM tps om bk
U rek. 7 skl
U k AL
II - PL
Frb ST
NM tb 21
U a ST v NH
NM dr gr +PL
IAV

Ingen människa kan tyda det här tänkte han och skrattade när han föreställde sig Jerkas nuna. Jerka var mest bekväm när det var han som höll låda. Men nu stod han där i Sven-Gunnars fantasi och såg dum ut. Riktigt fånig.
U a ST v NK.
Inte en chans i världen att du kan tyda den koden! Nordiska Kompaniet kan väl alla sa Jerka tjurigt men Sven-Gunnar gjorde bara en ful min med munnen och sa Absolut Inte! Det skulle han aldrig våga om han stod öga mot öga med Jerka.
Undertecknad aktiverade SMYGTITT via NYCKELHÅLET!
Nej, det var helt omöjligt, han behövde inte oroa sig.

Vidare förekom koderna IAV och GI lite här och där. Inget Av Intresse och Ganska Intressant. Där fanns också SI som var ganska sällsynt och hade två betydelser.
Super Intressant eller Särskilt Intressant.
Om det bara stod S betydde det Snusk.
Bland det Snuskigaste Sven-Gunnar blivit vittne till under året som gått, var när ett norrländskt par klädde ut sig i 45:an. Mannen uppträdde i kvinnokläder och ...
Sven-Gunnar hade försökt förtränga hela händelsen. I Kassaboken återgav han den mest för att anteckningarna skulle hållas korrekta.
UGPUK
Han bläddrade snabbt till nästa sida för att bli av med den där osmakliga koden men bokstäverna liksom trängde sig igenom det tunna arket och följde efter honom.
Utklädd Gubbe Piskar Utklädd Käring.
Därefter STSKS.
Sven-Gunnar försökte skaka av sig det oebhagliga minnet.
Så Tråkigt Så Klockorna Stannar.
STSKS var nog den kod han använt flitigast vid det här laget.

Den femte maj dök VU upp och Sven-Gunnar såg den mörkhyade herrn som bodde tre nätter i 22:an framför sig. Gudars skymning! Mr Saidi lindade in sig i lakan och placerade sig framför en medhavd värmelampa. Vad skulle det vara bra för?
Sven-Gunnar fick trycka i garderoben en hel timme innan Mr Saidi äntligen drog ur kontakten och gick in i duschen.
SH var den mest sällsynta koden men inte en enda Sensationell Händelse var rapporterad under hela 1996. Sven-Gunnar slog ihop Kassaboken och hoppades att den här natten skulle bidra till en spännande överraskning. När han begav sig iväg uppför trapporna hade han dock ingen aning om vad som väntade honom ...

Del I och framåt

En undersökning från Harvard School of Public Health visar att tobaksindustringradvis ökat mängden nikotin i cigaretterna. Eftersom nikotin är det ämne somgör rökningen beroendeframkallande ökade Philip Morris Reynolds American och Lorillard Tobacco nikotinmängden med 11% mellan 1998-2005 - omkring 1,6% varje år.Ökningen har skett oavsett märke eller typ - schyyy ...Trends in Smoke Nicotine

Det kommer från våra egna handlingar.
Dalai Lama - på mongoliska betyder det
Hav av Visdom ...

När jag ser Dalai Lama med en katt blir det

på nåt vis tibetanskt lugnt och hemtrevligt ...