I mars förra året skrev Carl Henrik Svenstedt en intressant artikel i SvD med rubriken Ge oss ett danskt filminstitut.

Undrar hur det hade sett ut idag om vi fått det ...

Farväl Marianne Fedriksson och tack för alla fantastiska böcker du skrev!
Tack för alla intressanta Idag-sidor i Svenskan också!
Vi ses igen ...

Utdrag ur Den som vandrar om natten:
"Hans rädsla var kortare än blinkningen, ändå föll han genom vattenytan. I fallet mindes han, att kvinnan i dammen var portväkterskan mellan döden och livet och att han sett den tidigare, den gyllene näckrosen som hon höll i sin hand. Han skulle gå till det liv som innebär glömska."

Marianne Fredrikssons 15 böcker finns översatta till 47 språk
1980 - Evas bok
1981 - Kains bok
1983 - Noreas saga
1985 - Paradisets barn
1985 - Simon och ekarna
1988 - Den som vandrar om natten...
1989 - Gåtan
1990 - Syndafloden
1992 - Blindgång
1993 - På akacians villkor (med Bengt Warne)
1993 - Om kvinnor vore kloka skulle världen stanna
1994 - Anna, Hanna och Johanna
1997 - Enligt Maria Magdalena
1999 - Flyttfåglar
2001 - Älskade barn
2004 - Skilda verkligheter
2006 - Ondskans leende

På väg hem gick jag Sankt Paulsgatan ner mot Mariatorget och i hörnan vid
Björngårdsgatan fick jag sällskap av en gigantiskt hankatt som strök sig mot mina ben och jamade. När vi passerade nummer 31 stannade katten tvärt och satte sig på trappan och gäspade. Porten var låst men vid en snabb titt mot porttelefonen såg jag en fasttejpad lapp bredvid ett av namnen.
Där stod: KATTEN!
Jag tryckte på knappen och en äldre dam svarade. Det står en katt här som vill in sa jag. Så bra då trycker jag på knappen sa damen och bad mig öppna porten.
Kissen gled vant in och kilade raskt uppför trapporna.

Stostadslivet kan vara ganska bekvämt för en trött söderkis - om han är katt vill säga. För de huttrande uteliggarna vid tunnelbanan är det inte lika lätt att bli insläppta i värmen ...

Astrid ställde ner väskan i snön och tryckte på knappen. Fy vilken kyla. Måndagar var dessutom de tråkigaste dagarna på hela veckan och hon och Peter hade bråkat igen. Det är väl inte bara jag som ska städa tänkte hon och gnuggade fingrarna i vantarna. Hon tryckte en gång till och tittade efter Sven-Gunnar. Plötsligt öppnades dörren och ut kom en herre i tjusig paletå och frackskjorta, blanka kängor och hög hatt i sällskap med en liten grå pudel. God morgon fröken sa han och lyfte på hatten och höll upp porten i en vid gest. Astrid tänkte att det var en stilig man. God morgon sa hon och klappade hunden som hoppade upp på kappan och gnällde och viftade på svansen. Den stilige Herrn log och sa att hunden var väldigt förtjust i unga damer. Astrid fnissade. Det var länge sedan någon lyft på hatten för henne. Hon tittade efter mannen och hunden när de fortsatte bort i gränden. Hunden vände sig om och hoppade och gnällde och stretade i kopplet. Den stilige Herrn log och småpratade med hunden som lyfte på benet innan de försvann ut på Götgatan.
Astrid skyndade in över gården. Långa istappar hängde ner från stuprännorna och snön knarrade under fötterna. Dörren till receptionen var låst. Hon tog av sig ena vanten med hjälp av tänderna och letade fram nycklarna ur väskan. När hon var inne i värmen ropade hon på Sven-Gunnar men ingen svarade. Hon tittade in i köket men där var han inte heller. Hon gick vidare till omklädningsrummet, tog av sig ytterkläder och stövlar och satte på sig gummiskorna och en av blå städrockarna som hängde i skåpet. På vägen ut till städskrubben passerade hon personaltoaletten och stannade. Hon knackade på och ropade men ingen svarade. Hon kände på dörrhandtaget. Toaletten var olåst och tom. Var höll han hus? Hon gick in i receptionen och vidare ut i köket. Konstigt! Gunnar brukade alltid vara på plats när hon kom. Innan hon kokade kaffe tittade hon för säkerhets skull ut i lobbyn också utan att se en levande själ.

När Astrid gick tillbaka till köket och dukade fram koppar och la upp de nybakade wienerbröden blev hon orolig. Det är verkligen inte likt Sven-Gunnar att försvinna
så här tänkte hon och hällde upp kaffet. Tänk om det har hänt honom någonting ...

Del I och framåt