När jag var liten, ännu mindre än idag,
var jag ett mycket Allvarligt Barn...

Det var märkligt, jag förstod det inte,

men redan som liten var jag stor.

Och ju större jag blev desto mindre...

Ett tag nånstans vid tretti var jag så

liten så jag blev nästan osynlig. Det

var på den tiden jag tog väldigt stor

plats också. Sjukt att man ska leva

halva sitt liv innan man börjar förstå

vad det innebär att existera...