Idag var T. här igen, den rara lilla Flickan som kommer på helgerna ibland och bor i huset intill. Hon frågade om hon kunde få se vart vi sover. För när Farbror C. bodde här fick hon aldrig gå upp i hans sovrum. Klok gubbe, tänkte jag...

När vi gick en trappa upp fick hon syn på min Röda klänning och utbrast:

- Åh, den där har du väl när du ska vara riktigt riktigt fin???

Ja, sa jag men egentligen är det inte riktigt sant. Jag har den lite hur som helst med gympaskor och annat som egentligen inte passar till. Och anledningen till att den hänger på väggen beror på att jag tyckte det var så intressant när The Red Dress Program dök upp i Matrix - första filmen tror jag det var...

Idag kom grannens Lilla Ängel på besök igen. Hon ska fylla sex år den 14 november och har en svindlande fantasi. Idag berättade hon om vad som kommer att hända när Sommaren kommer nästa gång.

- Du kommer bli jättejätteglad, sa hon och jag frågade om jag kunde få en ledtråd. Men det skulle liksom bli en överraskning, sa hon. Och det går inte om man ska hålla på med ledtrådar. Jag sa ok, vi struntar i det och sen får jag se till Sommaren vad det är. När hon varit tyst en lång stund sa hon:

- Jag kan väl säga att det är rött i alla fall. Och jättejättegott!!!

Jag tror att det börjar på S och slutar på multron. Men det sa jag inte...

Idag fick jag brev från mitt Fadderbarn Parameswari i byn Arivoli Nagar i Indien.

Jag skickade några klistermärken med Fjärilar i mitt brev till henne och att läsa

hennes handskrivna brev på engelska (som hon lär sig i skolan som finns tack vare Kafrina-organisationen) är väldigt rörande.

Hon skriver Hej på svenska på första raden och sedan att hon är så glad att hon fått

en Fadder. Hon älskar sin familj och trivs i skolan. Hon har klistrat Fjärilar i alla sina skolböcker.

Jag satt en lång stund med hennes brev i mina händer och när jag tittar på de små kolorerade teckningarna på baksidan, ett hus, en katt, en flicka, en blomma och en brevlåda, känner jag hur stort det är att finnas till och vara Människa och ge och ta

emot Kärlek...

Det finns fler Barn att hjälpa för er som vill bli Faddrar. Många flickor far illa och

lämnas ensamma i Djungeln... hör av er till kafrina@hotmail eller skicka lite hjälp

till Kafrina på BG 5095-1680 ni som kan.

Just nu väntar 11 fattiga Barn i byn Arivoli Nagar i Indien på nya Faddrar. Speciellt lilla Sorna (på bilden) som fått vänta länge. Hennes mamma är ensamstående och klarar snart inte av sin situation längre.  Ni som kan och vill öppna Hjärtat för ett av dessa Barn, skriv ett mail till kafrina@hotmail.com.

Jag fick en Flicka att hjälpa genom den här fantastiska organisationen som sköts av en urgullig och pålitlig familj här i Sverige. Det kostar 150:-/månad och den skillnaden ger Barnen ett helt nytt liv där borta...

Det ekar i Sverige och jag känner alltid vrede när jag läser artiklar om hur Utsatta Människor - särskilt Barn och Unga som är totalberoende av vår vidriga välvilja - behandlas. Den här gången är det Socialtjänsten som sviker. Igen. I Sydsvenskan hittar jag några artiklar om Anton. Antons föräldrar missbrukar narkotika och han blev fosterhemsplacerad redan när han föddes. Att läsa om hur han flyttats runt i olika hem och på olika institutioner gör verkligen ont och får mig både att tvivla och mobilisera ännu mer Kraft till det jag arbetar med.

Varför har vi så många okänsliga Människor på de viktigaste stolarna i vårt samhälle? tänker jag högt för mig själv. Herre Gud, ska det vara så svårt att flytta på dem som missbrukar sina förtroenden? De som ska ta hand om Människor som far illa av ett kemiskt beroende, är själva så illa ut när det gäller maktmissbruk att det är totalt ofattbart att vi tillåter de att fortsätta.

Vad är det för fel på oss?

Som tur är läser jag om två killar som tog sig an Anton.

Två Medmänniskor bestämde sig för att hjälpa pojken, trots att de inte är släkt!

Det är två politiker som helt enkelt håller Anton gömd!

Hurra för att det finns de ibland oss som är redo att gå i fängelse för att de skyddat ett Barn ifrån att fara illa.

Hurra Hiurra för att inte alla tittar åt ett annat håll, vrider om nycklarna i låsen och höjer volymen på TV:n när det blir lite stökigt hos grannarna.

Hurra Hurra Hurra för alla som forsätter att tro på Människan i den här fula och skitiga verkligheten!

Ska bli intressant och se vad Socialförvaltningen kommer upp med efter det här.

Blir det som i Småland, där de blundade tills flickan nästan dog, och chefshelvetet fick sitta kvar?

Eller blir det till sist en bra lösning som kan den här pojken att få tillbaka sin förlorade tillit till vuxna?

Tänk att det är så få av oss som vågar använda lite civilkurage och agera, för att hjälpa någon annan.

En av killarna säger att Anotns svaga position har utnyttjas på ett makabert sätt i det senaste familjehemmet där han placerades, och har rymt ifrån.

Ingen människa ska behöva leva som han har gjort, det är fullständigt ovärdigt.

Och vad säger de som hade familjehemmet då?

Ja, det är inga nyheter direkt.

Vi har hört det alltför många gånger förut.

"Hans berättelse stämmer inte alls", säger kvinnan i familjen och hänvisar till sekretessen. Och - är vi förvånade? - vill inte uttala sig....

Kommer ord att stå mot ord igen?

Kommer "Inga bevis" att eka i tomrummet där ännu en Barndom försvann mellan tårarna på kinden?

"Jag kan inte prata om honom. Men han arbetade absolut inte här".

Ja, så kan det ha varit.

Men det kan också vara så att pojken har tillgång till Sanningen om det som skett, även om han är otrygg, har läs- och skrivsvåriheter och förmodligen en drös med diagnoser i luntan som beskriver hans livsberättelse...

Paret som driver familjehemmet där Anton har bott, drev tidigare ett bolag som Trelleborgs kommun med flera anlitade under flera år, för placeringar inom LVU – lagen om vård av unga.

2006 varnade länsstyrelsen företaget.

Tillståndet kunde dras in, hette det.

Varför då kan man undra?

Och när vi läser svaret blir vi, återigen, inte förvånade.

Vi har hört det här också många, många gånger förut.

På grund av att föreståndaren inte hade tillräckligt kompetens för leda ett LVU-hem.

Vi skulle aldrig drömma om att lämna våra bilar till en mekaniker som inte har tillräcklig kompetens för att ta hand om våra fordon. Men när det gäller våra Barn gör vi det utan att blinka.

I flera år går det alldeles utmärkt för alla inblandade parter. Utom för just Barnen då!

Dag ut och dag in far en massa Barn i Sverige väldigt illa, trots att de är omhändertagna. Och flera av våra familjehem och institutioner är som rövarskepp som seglar under falsk flagg och bara är intresserade av förtjänsterna - det vill säga pengarna.

Är det inte riktigt hög tid nu för oss alla att ta ett gemensamt ansvar för att våra Barn har det bra?

Ja, alla Barn är faktiskt vårt gemensamma ansvar även om vi inte är biologiska föräldrar till allesammans.

När ska vi inse hur allting hänger ihop?

Vi skriker högt när våra Unga sparkar ihjäl varandra, slåss med knivar, våldtar och bränner ner skolor och planerar att mörda rektorer och så vidare. Men när de behöver oss, då ignorerar vi dem för att "inte ge deras dåliga uppförande någon uppmärksamhet"!

Vad är det för j-a solidaritet?

Ingen blir mördare eller våldtäktsman över en natt.

Allting har sin historia. Och den vi skriver tillsammans just nu, när det gäller de mest Utsatta i vårt samhälle, oavsett ålder, är en skamfläck som verkligen visar vilka kräk vi är när det kommer till kritan...

Här är det kaninöron som gäller.

Den som hånglar mest får "högst status"...

Om en stund blir det Minnesceremoni i Stjärnsunds Kyrka.

Den som vill kan närvara, det är bra. Gudstjänsten är

öppen för alla. Ingen är tvingad att titta eller vara med.

Frid Lilla Barn

som lämnat din Kropp

flätad av Himlens Garn

Kärlek Ljus och Hopp...

”Jag såg fram emot att få barn med henne.

Det var en vacker tanke för mig...".

Ofattbart!!!

En av Österrikes mest kända rättspsykiatriker

säger:

"Mannen är inte psykiskt sjuk, men han är höggradigt störd".

Ja, eller räcker det...

Odjurets advokat kräver att hans klients psykiska

tillstånd ska utredas för att klargöra om han

verkligen är frisk nog för att åtalas...

Själv beskriver Fritzl sig som en man som

värdesätter anständighet och trevligt uppförande...

Tänk att samma Ord kan ha så olika innebörd för

olika människor. Av Ord är vi komna och till Ord

skall vi åter varda....