Konserten på Hovet i fredags var väldigt trevlig. Prick 19.30 tog Scott Matthews (från Birmingham) och två killar till plats mitt på på scenen och körde en slags layed back poplyrik med slidegitarrr, cello och bongotrumma. Coolt och känsligt. Jag tänkte på en ung Robert Plant när sångaren tog i vid ett par tillfällen och fyllde Hovet med ett par riktigt sköna falsetter.

Efter en del roddande kom Stjärnorna ut runt nio. Hovet var nästan fullt och alla jublade. Jag tycker att den helt osannolika kombinationen Bluegrass High Priestess Alison Krauss - Led Zeppelin Golden God Robert Plant är väldigt lyckad och intressant. Det både syns och känns att de inte bara har funnit varandra utan också trivs utmärkt i varandras sällskap. När de inledde med att viska fram Led Zeppelins gamla "Black dog" kom de första tokrysningarna. Och feelingen höll i sig från början till slut. Riktigt bra upplevelse!

Producenten och gamla rockaren T-Bone Burnett (som bara i sin uppenbarelse med den resliga längden runt 2 meter och en broderad svart 1700-talsinspirerad "frack" väcker stor nyfikenhet) och bandet i bakgrunden servade duon med ett fantastiskt gung där det både ingick banjo, ståbas och fiol. Min absoluta favorit alla kategorier är Tom Waits och när jag såg att "Trampled rose" fanns på Plant/Krauss repertoar, väcktes mitt intresse att börja lyssna. Townes Van Zandt är ju en annan favorit som de också har med.

Förutom låtar från Raising sand-plattan, bland andra lite zigenarinspirerade "Sister Rosetta Goes Before Us" och mäktiga "Killing The Blues", gamla 60-talshiten "Fortune Teller" med flera, fick vi också höra Led Zeppelins "Black country woman" och "Battle of Evermore" (från deras akustiska version med gitarr och mandolin på album nummer IV som kom 1971). En strålande acapella-version av "Down to the river" blev helt magisk när Alison Krauss inledde med sin ljuvliga stämma och fick backning av Robert Plant, fiolspelaren och bas-farbrorn som körade i stämmor. Riktigt lovely!

Fokus genom hela konserten var verkligen musiken och det blev en skön konsert som följde med hela vägen hem. Sista låten "Long journey home" stannar kvar i både Själ och Hjärta - kolla in texten. Jag tycker också att Robert Plant har en underbar attityd som är väldigt klädsam till hans lockiga rufs, smajlet, glimten i ögat (och den stora vita utanpåskjortan under den svarta kavajen haha som rätt som det var framhävde några extra kilon matchade Alison Krauss silkeslena klänning som böljade som en mjuk 50-talstapet i draget från fläktarna ). Robert Plant skrattade och skämtade om Blair och Brown, om att bandet repeterat ordentligt och han sa att hela turnén var något i stil med "God Blessed project". Sympatiskt! När han lyfte upp mikrofonstativet och höll det på snedden sådär som han ofta gjort på scen med Led Zeppelin, såg jag den lilla blå blusen (kolla in bilden med den vita duvan) framför mig och log lite åt tanken att han skulle försökt få på sig den idag (vet inte ens om de utmärglade flickorna på bilderna på bloggen "Stay strong starve on" ens skulle kunna knäppa den!)

När Alison Krauss var ensam på scenen satt Robert Plant stilla i bakgrunden och såg väldigt avslappnad ut. Vid ett tillfälle överlämnades scenen till T-Bone Burnett (då gjorde Alison Krauss sällskap med Robert Plant vid sidan av scenen och de satt tätt intill varandra och småpratade och såg väldigt avslappnade ut. T-Bone Burnett (här är en intressant artikel om honom) skrev för övrigt filmmusiken till bröderna Coens “O Brother, Where Art Thou?” och släppte just en ny platta 13 maj som heter "Tooth Of Crime".

På perrongen hem hörde jag repliker från åskådarna och log för mig själv.

"Fy faan va bra!"

"Men hon är ju otroligt stel Alison, tur att hon hade Robert med sig..."

"Så jävla fräckt alltså..."

"Han är sexti bast och fortfarande så jäkla sexig..."

"Hon är otroligt läcker alltså..."

"Det höll hela vägen..."

Och jag håller med. Det höll heeela vägen!

Har bara hittat en recension och den är positiv men känns väldigt trött. Det kanske beror på att SvD:s recensent var lika trötta som alla andra jobbare den här fredagskvällen trots att han hade en uppgift kvar att leverera...

Första bilden från konserten är från svd.se och de andra från plattan och lite olika musiktidningar.

Mick Jagger och Keith Richards bråk riskerar

att stoppa Rolling Stones turnéer.

Richards har kritiserat Jagger i flera intervjuer.
Jagger har åsikter om Richards kommande

självbiografi som handlar om hans vilda rockliv.
"Jag trodde att man faktiskt var tvungen att

komma ihåg sitt liv för att kunna skriva om det",

säger Jagger...

Tupac Shakur var världens mest framgångsrika

hiphopstjärna. Men han hade också många fiender.

På kvällen den 6 september 1996 lämnar Tupac

den studio i centrala Los Angeles, Kalifornien,

där han spelade in sin sista video….

Amy 24, och Pete 29 är rockstjärnor,

stilikoner och kritikerälsklingar.
Amy och Pete är också tunga

narkotikamissbrukare och brottslingar...

Hip-hoparen Adam Tensta - har valt bort alkohol och droger.

Adam Momodou Taal Eriksson som han heter, säger att alkoholen inte passar hans livsstil.

Hans Morfar var alkoholist...

Han var underbar, men alkoholen blev en del av hans personlighet, säger Adam som har en pappa som är - eller var? - heroinist...

Adams gambianska pappa försvann tidigt ur hans liv. Och för alla Barn som har en pappa som missbrukar och är kriminell, tar frånvaron större plats än närvaron. När polisen stormar in och söker igenom hela lägenheten påverkas alla. Barnen mest eftersom pappa är en av de första två legenderna i alla Barns liv. Som för många Barn med missbrukande pappor, är det mammorna som får ansvaret för familjen. Ibland är det tvärtom också. Det FINNS pappor som tagit hand om sina Barn när missbrukande och kriminella mammor försvunnit. Jag har pratat med många även om det vanliga är att mammor blir ensamma med sina Barn. Och Ibland orkar de, ibland inte.

Adam klarade sig bra. Hans mamma kunde ge sina söner ett tryggt hem och en livssyn som hade kraft att stimulera hans inneboende talanger.

Adam slog igenom 2007 med My cool och var innan dess känd för låten They wanna know och lite Freestyle... Han fick också en grammis och blev förra årets Dans/HipHop/Soul artist.

Jag ser skivan som mitt Barn, för mig är det jävligt personligt, sa han till Expressen om sitt debutalbum It´s a Tensta thing.

Jag blir så Lycklig varje gång en ung människa bryter kedjan från de destruktiva beteendena som finns i ursprungsfamiljen. Visserligen ljuger Adam fortfarande ibland... när fansen kommer fram och vill bjuda på en drink i baren. Han säger att han är religiös, trots att han inte är det, för att slippa förklara att - eller varför kanske - han har valt bort alkohol, droger och kriminalitet...

Välj sanningen och säg som det är Adam!

Det finns många som har en morfar en mormor en farfar en farmor en faster en farbror en moster en morbror en syster en bror en mamma eller en pappa som är missbrukare och behöver en bra förebild för att välja ett nytt spår...

Bilden är från kingsizemagazine.se

Hittade den här fina med Rikard Wolff och Eva Dahlgren.

Hittade den här sorgliga intervjun i Expressen av en slump och blev sittande mittemot Doktor Glas en stund. När jag kom ner i soprummet hade någon tömt en hel lägenhet hos en gammal God Man som dött. I pappersinsamlingen låg alla hans gamla originalutgåvor av Hjalmar Söderberg huller om buller...

"Har man rätt att döda en människa för att rädda en annan?"

Doktor Glas 1905 - Hjalmar Söderberg

Ja, om den andre är en av de inre, destruktiva delpersonligheterna som tillhör Skuggan som den kallas i psykologin, som långsamt tar livet av alla de andra, då har jag rätt att dräpa den fan! Eller snarare, för att rädda mig själv och mitt liv, behöver jag sluta spela teater, kliva ner från senen och lämna mina rollerfigurer för att bege mig ner i Källaren och krama min Skugga ... som Debbie Ford skriver om.

"Har du sett, har du hört en sådan bortglömd, herrelös hund, då han sträcker hals mot himmelen och tjuter, tjuter? De andra hundarna luska sakta bort med svansen mellan benen; de kunna ju icke trösta och icke hjälpa."

En Herrelös hund 1898 - Hjalmar Söderberg

"Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst."

Doktor Glas 1905 - Hjalmar Söderberg

"Jag har intet hem och ingen varaktig stad, och mitt hjärtas oro driver mig hit och dit som ett blad för vinden."

Hjärtats oro 1909 - Hjalmar Söderberg

Vi kan hjälpa varandra en bra bit på Vägen genom att dela med oss av det vi har. Men villigheten att sluta Fred med Nattmänniskan, kan vi aldrig ge bort till någon annan... Det är såå sorgligt att en så fantastiskt kreativ och begåvad man som Torsten Flinck inte kan komma till ro...

Må alla varelser, synliga och osynliga, bli Lyckliga och uppnå sinnesfrid!

Bilden är från thorstenflinck.se