You've got to ask yourself one question: Do I feel lucky? Well, do ya, punk...

DIRTY HARRY 1971

Fasten your seatbelts. It's going to be a bumpy night...

ALL ABOUT EVE 1950

Go ahead, make my day...

SUDDEN IMPACT 1983

You don't understand! I coulda had class. I coulda been a contender.
I could've been somebody, instead of a bum, which is what I am...
ON THE WATERFRONT 1954

Toto, I've got a feeling we're not in Kansas anymore...

THE WIZARD OF OZ 1939

Här kan du läsa mer om Sagans Symbolspråk...

I'm going to make him an offer he can't refuse...

GUDFADERN 1972

May the Force be with you...

STAR WARS 1977

Om sin pjäs Talgbollen - Boule de Suif - skriver regissören Malin Westberg:

Av rädsla att kärleken, passionen, ska upphöra, försvinna, skapar vi kvinnor vår fiende; den prostituerade. Talgbollen handlar om kvinnlig sexism; systerligt sammanflätad och förevigad på grund av vår rädsla för horan som rival...

Pjäsen handlar om den prostituerade Elisabeth Rousset, även kallad Fettpärlan, och om hur människor förhåller sig till henne och hennes yrkesval. Pjäsen behandlar även större perspektiv som klass och sexualitet...

Kan någon annan äga ens kropp?

Säljer man också sin själ när man säljer sex?

Och vilka är de prostituerade?

Så här skriver Anna Blomqvist idag i Läsarnas Fria Tidning:

Det är en viktig fråga i vårt samhälle som anses jämställt men där dubbelmoral kring kvinnors sexualitet egentligen härjar: där man ska vara både horan och madonnan, där man inte alls ska vara varken horan eller madonnan. Som Sonja Åkesson skrev ”stanken av dubbelmoralens pigga lik är trägen” och detta visas från slutet på 1800-talet ända fram tills i dag.

I artikeln skriver Anna Blomqvist också att hon tycker att pjäsen visserligen återspeglar en historisk problematik kring kön, klass och sexualitet, men vänder sig mot regissörens gestaltning. Regissören menar kvinnor är rädda för horan och ser henne som en rival. Kanske för att horor inte förknippas med disk och tvätt och skurhinkar utan mer med siden, strumpeband och en viss flärdfullhet som icke-horor inte representerar! I den här pjäsen visar männen sitt intresse för Fettpärlan som villebråd och är redo att kasta sig över henne. Deras hustrur däremot skuldbelägger Fettpärlan istället för att ifrågasätta männens lust. Och där kommer väl ett intressant perspektiv i fokus! Gör vi kvinnor det? Och i så fall varför? Har det någonting med rädsla att göra? Anna Blomqvist tycker att resonemanget faller eftersom det är förenklat att säga att vi gör horan till vår fiende när vi ser henne som en rival. Snarare menar hon att vi skräms av prostitution eftersom horor använder sina kroppar till något som vi andra lärt oss att förkasta (förakta också kanske?) som någonting skamfyllt!

Anna Blomkvist skriver också att temat i pjäsen kan handla om varor och tjänster i ett kapitalistiskt system där allt går att köpa och sälja. Men till vilket pris? Och vilka är det som blir sålda - vilka är köparna?

En intressant fråga som ställs är om vi verkligen ser horan som vår fiende på grund av att hon är en potentiell rival. Eller om vi ser henne som en del i ett kvinnoförtryck utan jämlikt utbyte.

Är horan fienden? Eller är horan är en del av förtrycket som vi andra...

Vad tycker du?