Fick ett mail av J. idag. Hon jobbar på kollo den här Sommaren också. Hon ville att jag skulle maila några sagor som hon kunde läsa för Barnen på kvällarna. Jag har ju allt skriv i min stora dator som inte har någon uppkoppling. Men jag hittade ett utkast ur Boken om Luna...

Här är en bit av det!

Lunas Farfar heter egentligen Marcelino men alla kallar honom Faffa. Faffa betyder Farfar förstås!
   När Luna och Faffa går och fiskar, fiskar de inte på vanligt sätt. De använder bara varsitt spö med lina och flöte.
     Ingen krok och ingen mask.          
     När Faffa frågar Luna om hon vill följa med och fiska, betyder det egentligen: Vill du följa med och sitta?
Och så går de ner till Strömmen i lugn och ro och sätter sig på kajen och njuter. Med sig har de varsin lång bambupinne med nylonlina och flöte på som de doppar i vattnet och rycker i lite då och då om de känner för det.
Det roligaste med att gå och sitta är att det blir så enkelt att prata om saker som är viktiga. Att sitta alldeles stilla och njuta passar väldigt bra för just viktiga saker. Men ibland säger varken Luna eller Faffa ett enda ord. Och det är också trevligt. Både Luna och hennes Farfar tycker mycket om Tystnaden.
    Ibland frågar Luna Faffa om olika saker. Till exempel:
- Varför fiskar vi utan krok Faffa?
Och då svarar Faffa:
- Jo det ska jag berätta! Du förstår om man inte vill att något ska fastna då använder man ingen krok.
- Det är bra! säger Luna.
- Just det, svarar Faffa. Det ska du komma ihåg Luna, varje gång du använder en krok kommer något att fastna. Och om du inte vill att något ska fastna får du se till att ta bort krokarna.
- Det glömmer jag aldrig, säger Luna som avskyr krokar...

"Det vi föraktar hos andra är delar av oss själva som vi inte står ut med..." -

Klok gumma