Umberto Maturana skrev en text när hans son var olycklig

över att hans lärare inte förstod honom.

Här är en förkortad version av Studentens Bön:

Tvinga inte på mig det du vet

jag vill utforska det okända

och vara källan till mina egna upptäckter.

Låt det kända bli min befrielse, inte mitt slaveri.


Din värld av sanningar kan bli min begränsning;

din visdom min förnekelse.

Instruera mig inte; låt oss vandra tillsammans.

Låt min rikedom börja där din slutar.


Visa mig hur man gör, så att jag kan stå

på dina axlar.

Visa dig som du är så att jag kan bli

något annat.



Du tror på att alla mänskliga varelser

kan älska och skapa.

Därför förstår jag din rädsla

när jag ber dig leva som du lär.


Du kommer aldrig att förstå vem jag är

genom att lyssna på dig själv.

Ge mig inte instruktioner; lämna mig ifred.

Ditt misslyckande är att jag bli identisk med dig.